Chefen bakom Pisasiffrorna: ”Sverige använder studien fel”

Han är den långsmale, mustaschprydde tysken med knivskarp blick som vart tredje år packar portföljen full med stapeldiagram och reser runt för att berätta vad som fungerar och inte fungerar i Sveriges och resten av världens utbildningssystem.

År 2001 presenterade statistikern Andreas Schleicher sin första Pisastudie för världen och det är i den rollen de flesta är vana att se OECD:s utbildningschef, som en torr företrädare för analys av mätbar kunskap.

Men bakom siffrorna och tabellerna finns en man som brinner för utbildningens potential att frigöra mänskligheten. Hans vision är minst sagt ambitiös: att radikalt omforma världens utbildningssystem för att möta en framtid där människans plats på arbetsmarknaden omdefinierats helt på grund av artificiell intelligens. Och han är besviken på Sverige – men förmodligen inte på det sätt som du tror.

– Dagens utbildningssystem är en relik från industrisamhället. Om vi vill förbereda människor på framtiden kan vi inte utbilda andra klassens robotar som bara upprepar vad vi säger åt dem. Vi måste tänka på vad som gör oss unikt mänskliga och utbilda första klassens människor. Vad jag försöker göra på OECD är att bygga upp den vetenskapliga underbyggnaden för detta, säger Andreas Schleicher till Skolvärlden.

Under våren hamnade Pisa i mediernas fokus efter Riksrevisionens granskning av Sveriges elevurval i Pisaundersökningen 2018. Myndigheten fann – likt tidningen Expressen förra året – att för många elever hade exkluderats från att skriva provet.

Även OECD får en släng av den nygamla kritiken då organisationen godkänt det svenska elevurvalet från början, och sedan igen efter en granskning av processen. Riksrevisionen hänvisar till tjänstemän inom utbildningsdepartementet som menar att OECD inte förstår sig på det svenska utbildningssystemet. Det är något som Andreas Schleicher tar med ro.

– Vi har undersökt saken väldigt noggrant. Jag kan inte se vad Sverige kunde ha gjort annorlunda, och jag kan inte heller se att det skulle påverka resultaten signifikant, säger han till Skolvärlden.

LÄS MER – PER KORNHALL OM PSA-GATE: RESULTATET MÅSTE HA PÅVERKATS

Andreas Schleichers intresse i att mäta världens utbildningssystem handlar inte om hur många punkter upp eller ner ett visst land förflyttar sig från en mätning till nästa. Han vill hellre tala om de längre perspektiven och den långsiktiga förändringsprocess han försöker bidra till.

– Om vi tittar på det senaste århundradet, eller århundradena, har människan gjort lärandet väldigt instrumentellt. Du lär dig för att komma in på universitetet eller så lär du dig för att utföra ett visst jobb. Vi har gjort en handelsvara av utbildning. Som elev blir du en konsument, som förälder blir du en kund, som lärare blir du en tjänsteleverantör. Det har tagit bort hjärtat ur lärandet, säger Andreas Schleicher.

Vägen tillbaka till hjärtat hittar vi enligt honom genom att anlägga ett helt nytt perspektiv på utbildning.

– Många tittar på dagens skola och säger ”hur kan vi modifiera det här litegrann?”. Jag menar att vi måste backa ett steg och fråga oss ”om vi skulle bygga upp en ny skola från grunden, hur skulle vi konfigurera miljön, människorna, tiden och teknologin?”. Ställer vi oss de frågorna tror jag att vi kommer fram till andra svar.

SKOLVÄRLDEN PÅPEKAR ATT det tycks ligga en paradox i skillnaden mellan Andreas Schleichers visioner och hur Pisa i praktiken påverkar utbildningssystemen: vart tredje år släpps en ny studie varpå politiska partier, pr-konsulter och diverse intressegrupper ser
till att hitta någon del i studien som till synes bekräftar deras syn på en viss fråga, och använder det för att motivera kortsiktiga insatser. ”Oj titta, matte är trasigt, nu lagar vi det genom att göra det här som vi alltid har velat göra.”

Det tycks snarast motverka det du säger att du vill åstadkomma.

– Jag kan absolut se det där, att det finns mycket kortsiktigt tänkande i reaktionerna till studien. Men jag ser samtidigt att Pisa har fått utbildning att hamna mer i centrum och fått folk att inse hur värdefulla lärare är. Där är Sverige ett bra exempel, men att utifrån Pisa försöka räkna ut precis vad man ska göra är inte rätt sätt att närma sig studien. Studien berättar inte för dig vad du ska göra, men den visar dig vad alla andra har gjort. Den låter dig titta på världen som ett laboratorium.

Snarare än att betrakta kortsiktiga och populistiska inslag i skolpolitiken i Pisas kölvatten som ett hot, sorterar Andreas Schleicher in det i kategorin ”brus”.

– Om du ser förbi bruset av varje år eller vart tredje år och tittar på den långsiktiga trenden, utökar vi Pisas räckvidd till att omfatta en mer ambitiös form av mänskligt lärande. Den processen går långsamt, och länders deltagandenivå är ofta en besvikelse, men vi kommer inte att förändra det vi inte ser. Det är en lärdom jag tar från mitt arbete med detta.

Den utökande räckvidden handlar om delar av Pisaundersökningen som får betydligt mindre uppmärksamhet av både medier och regeringar runt om i världen. Utöver att mäta elevernas kunskaper i läsning, matematik och naturvetenskap mäts en hel del annat.

”Social and emotional skills” är en del av studien som undersöker saker som elevernas självbild, sam-arbetsförmåga, empati, öppenhet, stresstålighet med mera.

”Global competence” undersöker elevernas förmågor och attityder i en global kontext – hållbarhet, interkulturella frågor, mötet med andra perspektiv och andra kulturer, men de här delarna av undersökningen har Sverige valt att inte delta i.

– Jag är mycket besviken att Sverige inte deltog i arbetet med global competence. Jag tror inte att det finns någonting i världen som är viktigare än de frågorna och Sverige är ett väldigt öppet samhälle. Att se i vilken utsträckning unga människor är öppna för andra kulturer, elever med invandrarbakgrund, hur kontakten ser ut med deras lärare, det här är väldigt viktiga frågor. Resultaten tycker jag är de intressantaste som Pisa någonsin har producerat och det var en besvikelse att Sverige inte deltog i den satsningen.

Andreas Schleicher beskriver Sverige som ett av de länder som är mest fokuserade på läsning, matematik och naturvetenskap.

– Det är svårt att få svenska politiker, utbildare, policy-makare att gå bortom det. Om vi tittar på era finska eller norska kollegor är de mer öppna för att utforska andra områden, säger han.

ANDREAS SCHLEICHER SJÄLV hade svårt med skolan under uppväxten i Hamburg, Tyskland, och han förutspåddes ett liv mer inriktat på praktiska ting än intellektuella strävanden. Hans grundskollärare bedömde när Schleicher var tio år gammal att han sannolikt inte var lämpad för akademiska studier. Vändningen började när förädlarna flyttade honom till en waldorfskola.

– Jag var ingen vidare elev i skolan; det tog lång tid för mig att förstå syftet med utbildning och att engagera mig i skolan. Miljön i waldorfskolan passade mig.

Bilden av waldorfpedagogik som lite flummig och mindre fokuserad på resultat känner han igen, men han menar att den bygger på okunskap.

– Det ser annorlunda ut och man lär sig annorlunda, med mycket utrymme för konst och musik, men påståendet att man därför lär sig mindre finns det inget underlag för. Vi ska inte dra slutsatsen att det handlar om bristande fokus på resultat, det är bara ett annat sätt att lära sig. Faktum är att waldorfskolorna står sig bra vid en jämförelse, säger Andreas Schleicher.

Men hur går det då med mastodontmålsättningen att omvandla hela världens utbildningssystem? Jo tack, det rör på sig, menar han, men fort går det inte. Det största hindret just nu är att beslutsfattarna i respektive land inte tycks dela visionen, vilket kan exemplifieras med Sveriges val att avstå från delar av Pisaundersökningen som inte direkt mäter elevresultat i angivna skolämnen.

– Utvecklingen går långsamt framåt. OECD har under lång tid försökt att bygga en så holistisk vision för utbildningsresultat som vi bara kan, men de flesta utbildningssystem är konservativa till sin natur. Det är där jag ser barriärerna. När folk prioriterar byter vi gärna bort validitet mot effektivitet. Vi byter lätt bort ett tests relevans mot testets pålitlighet. Det är ett riktigt problem, säger Andreas Schleicher.

– Och jag ser samma problem när jag tittar på Sveriges nationella prov. Vad jag säger är: vi kan bättre.