De fick ett lyft av att jobba med två­lärar­skap: ”Pulsen går ner”

Betygen gick upp och stressen gick ner. Det dåliga samvetet vid sjukskrivning bleknade.
Att vara två lärare i stället för en har fått minst sagt positiva effekter på Mellringeskolan i Örebro, konstaterar högstadielärarna Mats Hallman och Ann-Sofi Arnström.

Elevresultaten på Mellringeskolan i Örebro låg i flera år under det kommunala snittet. Situationen bedömdes såpass allvarlig att man övervägde stora organisatoriska förändringar, samtidigt som det för stunden fanns ekonomiska medel att använda. Efter långa samtal mellan skolledning och fack landade man till slut i att 2015 införa tvålärarskap i de teoretiska ämnena.

I dag har det gått drygt fem år sedan förändringen. Frågan är vad den har inneburit. Har den vänt måluppfyllelsen, som ju var själva ändamålet? Och hur har den påverkat undervisning, arbetsmiljö och kompetensutveckling?

En av dem som var med om skiftet var SO-läraren Mats Hallman. Och han skräder inte orden:

– Det var en stor skillnad de första åren. Vi lyfte oss trivselmässigt, betygsmässigt och arbetsmiljömässigt.

Att plötsligt vara dubbelt så många lärare förenklade markant många moment i klassrummet, menar han, i klasser som i dag uppgår till omkring 23 till 28 elever.

– Det gör till exempel att den ena ämnesläraren kan sköta de svagare eleverna i ett annat rum när det behövs, medan den andra kan fortsätta med den stora gruppen. Inget ont om elevassistenter, men en ämneslärare är naturligtvis mer kunnig när det gäller att instruera i det egna ämnet.

På samma sätt har de kunnat dela upp arbetet vid katedern och ta hälften av genomgångarna vardera, understryker han. Och eftersom alla har olika styrkor kan de dela upp ämnet på ett fördelaktigt sätt.

– Jag kan ta ena dagen medan den andra läraren sköter nästa. Planeringen blir inte lika tung att bära som när man är ensam.

Många lockades till skolan när tvålärarskap infördes. En av dem som hoppade på tåget var matematik- och NO-läraren tillika skyddsombudet Ann-Sofi Arnström. Hon är inne på samma spår som Mats Hallman.

– Tvålärarmodellen är fantastisk. Den ena läraren kan ta teorin och den andra kan laborera. På så sätt får eleven dubbelt så mycket hjälp och man känner att man hinner med att hjälpa alla. Pulsen går ner.

Det är också enklare att starta lektionen, fortsätter hon.

– Alla praktiska moment går smidigare, som att ta upp närvaro, samla in mobiler i lådan och skriva lektionsupplägg på tavlan.

Å andra sidan kräver upplägget mer planeringstid, i och med att lärarna idkar tvålärarskap med omkring tre, fyra kollegor, samtidigt som de har tvingats betala upplägget med fler undervisningstimmar.

– Att hitta planeringstid har varit det största problemet och för en del inneburit mer stress. Samtidigt har eleverna tillgång till dubbelt så mycket lärartid, så det blir en större vinst i andra änden, säger Mats Hallman.

Ann-Sofi Arnström medger att den ökade lektionstiden kan göra henne lite tröttare, men tycker att vinsterna väger upp.

– Om man har för många att planera tillsammans med och för mycket lektionstid, faller ju modellen. Men vi har inte haft överdrivet mycket mer lektionstid än normalt och lagom många samarbetskollegor, så jag tycker ändå att det har funnits tid att planera, säger hon.

En annan utmaning är kemi. Den som ska uppstå mellan personer, vill säga.

– Vi lärare är ju inte en och samma person, utan vi är olika typer. I ett tvålärarskap är det jätteviktigt att man passar bra ihop. Annars riskerar upplägget att försämra undervisningen. Men den biten har för det mesta fungerat bra hos oss, säger Mats Hallman.

Att flera personer är insatta i lektionsupplägget gör att stressen överlag har minskat markant, konstaterar båda. Om en lärare behöver släcka några mindre bränder, har denne utrymme att göra det utan att det drabbar undervisningen, eftersom den andra kan dra i gång lektionen under tiden.

– Om en situation uppstår under lektionen som gör att läraren måste lämna klassrummet, kan den andra stanna kvar. Det kan vara skillnaden mellan lugn och kaos, säger Ann-Sofi Arnström.

Med två lärare i klassrummet samtidigt kommer också en större trygghet i att klara av de allra tuffaste situationerna, berättar hon.

– Om något riktigt otäckt mot förmodan skulle hända, är man inte heller ensam. Det är skönt att ha en annan lärare som är med om samma sak som en själv.

En av de främsta fördelarna med upplägget är att man inte längre känner att skadan blir så stor om man sjukskriver sig, menar Ann-Sofi Arnström.

– Tidigare bestod en stor del av mitt jobb i att hitta vikarier och lösa överlämning vid sjukdom. Nu vet jag att andra har koll på planeringen och jag kan vara sjuk i fred. Det dåliga samvetet över att vara sjukskriven har försvunnit.

Det täta samarbetet lärarna emellan innebär också en automatisk kompetensutveckling, i och med att de tvingas ta in varandras perspektiv och idéer i arbetet med att komma överens i planeringen.

– Jag har jobbat som lärare i många år men tycker att man aldrig kan lära sig tillräckligt. Tvålärarskap innebär ett stort utbyte av idéer. Ibland har jag och den andra läraren kommit med totalt fem olika alternativ som vi diskuterar igenom innan vi kommer fram till ett upplägg – konstant fortbildning, kan man säga.

På samma sätt innebär den fördubblade lärarresursen en stärkt betygssättning, menar båda. När två personer ägnar sig åt samma betygssättning eller utvärdering kan det förvisso innebära att man blir oense, berättar Ann-Sofi Arnström, men ofta med ett bra utfall.

– Då tvingas båda argumentera för sin sak och resonera sig fram till resultatet. Det är mer rättssäkert, säger hon.

”Man hinner stimulera fler på alla nivåer  helt enkelt”

Hur var det då med måluppfyllelsen? Åren efter att skolan införde tvålärarskap såg man genast ett lyft.

– Under en period var vi en av Örebros främsta kommunala skolor, säger Mats Hallman.

Ann-Sofi Arnström har sett förbättringar för både högpresterande elever och elever med särskilda behov.

– Jag har många gånger känt att upplägget med två lärare har varit den avgörande skillnaden mellan F och E, men det har också höjt de allra främsta eleverna. Man hinner stimulera fler på alla nivåer  helt enkelt.

Med åren har Mellringeskolan dock tagit över stora grupper elever som behöver extra stöd, efter kommunens beslut att strukturera om upptagningsområdena och till exempel stängt ner högstadiet i det segregerade området Vivalla.

– Det här har varit tufft för oss och gjort att vi har behövt skapa nya grupper för vissa elever, säger Mats Hallman.

Tyvärr har måluppfyllelsen av naturliga anledningar vänt nedåt igen.

– Det har gjort situationen mer krävande och därför har vi behövt anställa fler elevassistenter och elevcoacher igen, vilket förstås nu ser ut att leda till att vi kommer att mista en del lärare, säger Ann-Sofi Arnström.

Upplägget med tvålärarskap är med andra ord
i riskzonen.

– Vissa kommer tyvärr att behöva jobba ensamma igen eftersom budgeten inte räcker till, men vi får se vilka ämnen det drabbar. Det är synd, med tanke på hur lugn och trygg man blir av tvålärarskap, säger Ann-Sofi Arnström.