Här arbetar lärarna bakom murarna på Kumlafängelset

In bakom muren, grindar och ett högt taggtrådsstängsel. Passera säkerhetskontrollen. Hämta arbetsnycklar i ett låst skåp. Kolla att det bärbara larmet är fulladdat.

Promenera genom en flera hundra meter lång, kylslagen kulvert, trycka in koder för att öppna dörrar och sedan ta hissen till våningen med lärarrummet.

Även om Christian Johansson på grund av tågförseningar fick bråttom till jobbet just den här morgonen går det inte att stressa när han väl är framme på sin, Annica Bolins och Björn Jonssons iarbetsplats.

Det tar den tid det tar att manövrera sig från punkt A till B på Kumlaanstalten, som är ett av tre svenska fängelser med högsta säkerhetsklass, 1.

Här avtjänar mördare, gängledare, knarksmugglare och andra brottslingar långa fängelsestraff. Helge Fossmo, Tony Olsson, ”lasermannen” John Ausonius, Jackie Arklöv och Mijailo Mijailović är några av dem som sitter eller har suttit på Kumla.

– Det finns personer här som har gjort förskräckliga saker. Det går inte att glömma, men du måste kunna bortse från det i din roll som lärare. Vi lyssnar mycket, men det går inte att låta det komma innanför skinnet, säger Annica Bolin, som arbetat på Kumlaanstalten i tre år och tidigare undervisade på en gymnasieskola i Örebro.

I dag sitter omkring 400 interner – samtliga män – på Kumlaanstalten, som är en av ortens största arbetsgivare med omkring 450 anställda, däribland nio lärare – som egentligen skulle vara tolv, men lärarbristen märks även här.

Fängelset upptar 25 hektar mark och är ett samhälle i samhället, med egna sjuksköterskor, psykologer och vårdare.

En präst nickar glatt när han svischar förbi på en sparkcykel. En grupp interner i likadana gröna jackor och grå mjukisbyxor går varv efter varv på en rastgård. Några av dem stannar till och vänder ansiktena mot den värmande vårsolen.

– Medier ger ofta en felaktig bild av hur det är här. Det är aldrig de mjuka värdena som skildras – de upptäcker du först på plats. Eftersom det är Sveriges största säkerhetsanstalt tror många att det bara är hårt och tufft, men det stämmer inte.

– Det är väldigt roligt att få vara med och se hur stolta en del blir när de får sitt första betyg. Många vill skicka hem det och visa mamma, berättar Christian Johansson, lärare i svenska och idrott som sommarjobbade som kriminalvårdare och sedan återvände till Kumla efter att ha tagit sin lärarexamen 2010.

Kumlaanstalten har åtta lärcenter utspridda i olika byggnader. Omkring hälften av de intagna studerar, men de har vitt skilda utbildningsbakgrunder, livsöden och förutsättningar. Bara lite mer än en handfull läser på högskolenivå, den stora majoriteten kompletterar sin grundskole- eller gymnasieutbildning eller får sfi-undervisning.

Lärarna på Kumla har elever på plats som de är ansvariga handledare och ämneslärare för, men de undervisar också intagna på andra anstalter i Sverige på distans.

– Det är på ett sätt helt annorlunda, men på ett annat ändå samma typ av människor som jag mött tidigare, på IV-programmet. Här är de äldre, har mer tatueringar och mer med sig i ryggsäcken. Men det är en väldigt bra erfarenhet att ha jobbat på IV-programmet, säger Annica Bolin.

Många av hennes, Björns och Christians elever har adhd, dyslexi eller andra funktionsnedsättningar. Erfarenheterna från skoltiden är i regel dåliga.

– Många hade kunnat fångas upp tidigare – en hel del av dem som sitter här skilde antagligen ut sig redan på dagis. Men det är för få lärare och för stora elevgrupper. Den individuella skolformen vi har här passar personer med funktionsnedsättningar väldigt bra.

– Det finns en tydlig struktur, som ger en trygghet, säger Björn Jonsson, som är lärare i matematik och historia och som också han tidigare arbetat på gymnasiets IV-program.

På anstalterna är all skolgång helt individualiserad. När en person hamnar i fängelse planerar han eller hon tillsammans med kontaktpersonen på anstalten hur sysselsättningen under strafftiden ska läggas upp.

På Kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping finns studie- och yrkesvägledare, som hjälper till med studieplaner.

Jag har en kille som jag undervisat i matte i fyra år, men det är ovanligt.

Ett lärcenter på Kumla har få likheter med ett vanligt klassrum. Lärarna är inte ensamma utan har sällskap av kriminalvårdare som övervakar eleverna från ett bås, dit lärarna får skynda och låsa in sig varje gång larmet går. Det händer då och då, antingen på grund av teknikstrul, misstag eller gruff eller stök – som dock sällan sker på lärcentren, utan på avdelningarna eller i andra gemensamma utrymmen.

Omkring 8–9 elever är samlade på ett lärcenter för ett förmiddagspass och lika många på eftermiddagen. Internerna har tillgång till rum för provskrivningar – som när de gör nationella prov – och det finns ett antal studiebås med datorer. Internetuppkopplingen är dock begränsad till ett fåtal godkända sidor, som NE. Kriminalvården har en egen lärplattform, där eleverna håller kontakt med sina distanslärare och skickar uppgifter och får återkoppling från dem.

Styrdokumenten är desamma som i den vanliga skolan, men terminer, skollov och åldersindelning existerar inte. Eleverna kan börja eller sluta när som helst. Muck eller flytt till en annan anstalt – skälen varierar.

– Jag har en kille som jag undervisat i matte i fyra år, men det är ovanligt. Han började på mellanstadienivå men har gnatat på och är nu en hejare på derivator. Det är jättekul, säger Björn Jonsson.

Det förekommer inga traditionella lektioner eller gruppföreläsningar i salar, utan lärarna ambulerar mellan eleverna och sitter ner och undervisar dem en och en. Lågmälda samtal varvas med bläddrande i läromedel.

Under besöket på Kumlaanstalten träffar Skolvärlden två intagna, som båda började studera kort efter det att deras fängelsestraff verkställts.

– Ute hade jag aldrig börjat plugga igen, men här kändes det självklart att läsa ikapp det jag missat. Dagarna är väldigt inrutade så du behöver en variation med jobb ibland och studier ibland, berättar en 28-åring, som suttit på Kumla i 1,5 år och snart kompletterat sin gymnasieutbildning.

– För mig funkar det bättre att läsa nu när jag är lite äldre. Koncentrationsförmågan är bättre, säger han.

Undervisningssättet ställer stora krav på lärarnas planering och flexibilitet. En intern kan läsa matte på gymnasienivå. En annan ta universitetskurser i historia. En tredje kämpa med att fullfölja grundskolan. Björn Jonsson säger att det hänt att han, som mattelärare, fått försöka lära intagna svenska.

Här får man också den hjälp man behöver av lärarna

32-årige Robin berättar att han under uppväxten hade en mycket trasslig skolgång, som egentligen bara fungerade upp till femte klass i grundskolan. Han har tidigare läst in en del på komvux och studerar nu gymnasiekurser i engelska och matematik.

Annica Bolin sitter bredvid honom och återkopplar till förra lektionstillfället.

– Vi pratade om dialekter och talspråk och om past tense. Har du sett att det finns några extra grammatikövningar att göra om du vill? undrar hon.

Robin berättar att han har adhd ”och skulle ha behövt medicinering för det mycket tidigare”. Tack vare medicinen kan han nu koncentrera sig på studierna på ett sätt som han inte kunde förut, säger han.

– Här får man också den hjälp man behöver av lärarna. På komvux var det mer folk och mindre tid. Här gör lärarna realistiska planer och är väldigt hjälpsamma. Det är väldigt bra att det läggs resurser på utbildning på anstalterna.

Robin berättar att han tidigare tänkt att det vore bra att slutföra grundskolan. Nu har han siktet inställt på att nå högskolebehörighet.

– Jag skulle vilja läsa socialpedagogik på högskolenivå. Jag får nog inte jobb inom det området, men det är ett intressant ämne. I framtiden skulle jag annars vilja jobba som möbelsnickare. Eller så får det bli svetsare av mig – om jag går svetsutbildningen som finns här har jag alla förutsättningar att få ett nytt liv.

Det är viktigt att vi peppar i med- och motgång

Annica Bolin säger att hon och de andra lärarna ”personifierar utsidan” för de intagna.

– Vi blir en länk till det som är normalt, konstaterar hon.

Christian Johansson säger att en del av internerna öppnar upp sig väldigt för lärarna. Det märks tydligt när eleverna hamnar i svackor, till exempel på grund av kommande rättegångar, väntan på tidsbestämning av straffet eller ”muckarsjuka”.

– Då tänker de mycket på hur det ska bli med saker som lägenhet, jobb och familj. Det är viktigt att vi peppar i med- och motgång. Vi hänvisar alltid till komvux om någon vill fortsätta att studera, säger Christian.

Kriminalvårdens lärare är statligt anställda. Björn och Annica tycker att arbetet på Kumlaanstalten är mindre stressigt än det varit på gymnasieskolorna de arbetat på tidigare. Resurserna för fortbildning är generösare och de upplever att det är lättare att ha fokus på undervisningen på en anstalt, dels för att eleverna är äldre och dels för att de slipper lägga lika mycket tid på saker runtikring. Det är inget spring ut och in ur ett klassrum. Inga föräldrar som ringer eller mejlar med synpunkter på undervisningen. Inget tjafs om mobiltelefoner, appar eller slösurfande.

– Här blir vi inte smygfilmade med Periscope, säger Annica.