Sverige går nu in i en valrörelse och vi måste se till att partierna prioriterar skolfrågan. Så ser det tyvärr inte ut just nu, då brottsligheten, sjukvården och integrationen tornar upp sig som de viktigaste frågorna inför valet. En kanske än viktigare uppgift är dock att samtidigt lyckas undanhålla skolfrågan från politisk populism och ogenomtänkta utspel. Det finns inga enkla lösningar på skolans komplexa problem.

Tyvärr kan jag konstatera att politikernas förslag i stort sett enbart går mot konsekvenserna av det segregerade skolsystem vi har
i dag. Det är enligt mig ren och skär populism. Politikerna tävlar om att lägga tuffa detaljförslag om att självklarheter ska skrivas in i dokument och om hårdare tag.

Jag saknar dock förslag som gör skillnad för oss i skolan på riktigt. Jag har förståelse för att våra politiker befinner sig i en val-rörelse där de efterfrågar ett mandat, men jag saknar helt och hållet långsiktigheten och jag börjar ifrågasätta om det verkligen finns politiker som vågar se längre än en mandatperiod.

Vi som finns i skolan befinner oss där år efter år. Vi vet att vårt arbete inte alltid ger synliga resultat direkt; led-tiderna på hur en skolgång påverkar individer och samhälle är långa. När ska politiker förstå det och ta det nationella och långsiktiga ansvar som krävs?

”Jag hyser inga naiva förhoppningar”

Genom åren har våra krav om att staten ska ta över huvudansvaret för skolan beskrivits som en enkel lösning. Det kunde inte vara mer fel. Varken jag eller ni medlemmar tror att en tillvaro inom statens hägn skulle vara en dans på rosor. Jag hyser inga naiva förhoppningar om att staten skulle vara en särdeles mycket bättre arbetsgivare än någon annan. Nej, kravet på att staten ska ta över ansvaret bottnar i en mer mångfacetterad analys av skolans tillstånd än så.

En första viktig insikt handlar om skolans finansiering. Flera utredningar har gjorts om kommunernas möjligheter att erbjuda likvärdig samhällsservice även i framtiden. Den uppgivna slutsatsen är att det förmodligen inte kommer att gå, men behovet av en likvärdig och kompensatorisk skola har kanske aldrig varit större än vad det är just nu. Samtidigt har vi kanske de största svårigheterna någonsin att leverera detsamma.

”Politiker behöver frigöra sig från populism”

En andra viktig insikt handlar om hur skolan styrs. När kommunaliseringen av lärartjänsterna väl hade genomförts genomgick svensk skola en större förvandling än vad många förstår. Förvandlingen gick ut på att möjliggöra ”lokal variation genom anpassningar till lokala förhållanden.” Detta syntes tydligast genom hur timplaner skulle avvecklas, undervisningsskyldigheten förhandlas bort, regleringar om klasstorlekar upphöra, granskning av läromedel avskaffas, fortbildningssystemen nedmonteras och meritvärderingen skrotas.

Det är mot denna fond vi måste förstå skolans problem i dag. En klok politiker måste därför fråga sig: på vilket sätt har alla dessa förändringar stärkt den svenska skolans möjligheter att vara likvärdig och kompensera för elevers olika förutsättningar att klara utbildningen? En ärlig politiker bör finna att svaret på den frågan är ”inte alls”, och därefter också dra den korrekta slutsatsen att ingen lovskola eller mobilförbud i världen kan lösa skolans verkliga problem.

Svensk skola behöver riktiga reformer och politiker behöver frigöra sig från populism och kortsiktiga lösningar.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #6 2022
Kommentera

Snart stundar en välförtjänt julledighet för er alla lärare och studie- och yrkesväg-ledare. Detta efter ännu en termin delvis präglad av coronaviruset. Pandemin håller fortsatt världen i ett fast grepp och har återigen utmanat skolans verksamhet på många håll i landet.

Nu är det också den tiden på året då många lärare sätter betyg. Ett viktigt, men inte alldeles okomplicerat uppdrag. Det finns rapporter som visat att påtryckningar mot betygssättande lärare är ett vanligt förekommande fenomen. Att framför allt föräldrapåverkan är mycket stor bekräftas också av en ny undersökning som finns att läsa om på Skolvärlden.se. Resultaten manar till eftertanke.

Att drygt 15 procent av de tillfrågade lärarna vittnar om att de pressats av rektor att ändra betygssättningen och att hela 26 procent uppger att de utsatts för påtryckningar av föräldrar som försökt få dem att ändra elevernas betyg är allvarligt. Detta är något som vi i Lärarnas Riksförbund länge pekat på och velat komma till rätta med.

Jag är övertygad om att detta är en av de negativa effekterna av en konkurrensutsatt skolmarknad där elever och föräldrar främst betraktas som kunder, som köper en vara. Det är den professionella läraren, och ingen annan, som ska och bäst kan avgöra vilket betyg som motsvarar elevernas kunskaper. Om den synen devalveras är vi riktigt illa ute.

”Politikerna måste lyssna på professionen”

Det marknadstänkande som tagit över skolan har inneburit att skolans huvuduppdrag helt enkelt kommit bort, alltså att ge alla elever, oavsett bakgrund, goda kunskaper för att kunna komma ut i samhället, göra sina egna val och skapa sig en egen framtid.

Lärarnas Riksförbunds enträgna röst i frågan har bidragit till att dessa systemfel seglat upp som ett hett diskussionsämne i skoldebatten under året. Allt fler anser att en statlig finansiering av skolan är en förutsättning för ökad likvärdighet och att skattebetalarnas pengar som är ämnade för elevers utbildning ska gå just till det.

Detta visar också vår stora väljarundersökning inför valåret, där en majoritet av väljarna, oavsett partisympatier, vill se ett statligt ansvar för skolan och förbud mot vinstuttag. En likvärdig, kompensatorisk skola över hela landet är ingen vänster–högerfråga som politiken försöker göra det till. Det borde i stället vara något som enar politiken!

Politikerna och partierna måste ta av sig de ideologiska skygglapparna, lyssna på väljarna och på professionen och se på vad svensk skola behöver för att alla elever ska få likvärdiga möjligheter att lyckas.

Vi behöver bygga en likvärdig skola med tydligt kunskapsfokus där det finns en stor tillit till lärarprofessionen. Det är också så vi kan främja ett demokratiskt och öppet samhälle där alla ges möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare. Kunskapsskola i stället för marknadsskola!

Kommentera

Under den senaste veckan har skolorna slagit upp sina portar för ett nytt läsår. Efter en het sommar samlas återigen elever och lärare. Varje läsår är en nystart. Den förväntan som vi lärare och studie- och yrkesvägledare känner när vi möter utvilade elever, utgör en stark stimulans för oss att komma ur startblocken och göra en rivstart på arbetet med att förmedla kunskaper och färdigheter.

Den känsla av nystart som vi lärare känner inför läsårsstarten önskar jag även ska infinna sig i två andra sammanhang, valet och den kommunala avtalsrörelsen. Höstterminen 2018 skulle kunna vara början på en utveckling som gynnar förutsättningarna för en positiv resultatutveckling i den svenska skolan.

Om drygt två veckor kommer vi att gå till valurnorna i Sverige. Skolfrågorna står högt på agendan, precis som 2014. Under det senaste årtiondet har vi dock sett hur skolfrågorna utgjort tillhyggen på det politiska slagfältet i stället för man att utifrån olika utgångspunkter enas om att lösa de problem som måste lösas i den svenska skolan. Därför önskar jag en nystart efter 9 september så att hållbara lösningar på sedan länge kända problem kan arbetas fram i konstruktiva regeringsförhandlingar. Skolan får inte enbart utgöra stoff för plakatpolitik.

Skolkommissionen lämnade förra året ett antal förslag för en mer kvalitativ, hållbar och likvärdig skola. Börja med att göra verklighet av förslagen, så att vi framför allt kan få en finansiering som oavsett huvudman ger likvärdiga förutsättningar för alla.

Inom den kommunala sektorn har vi ännu inget nytt centralt kollektivavtal på plats. De medlare som parterna gemensamt utsett kunde inte lämna något bud före sommaruppehållet. När nu medlingen återupptas förtjänar landets lärarkår en rejäl nystart med ett nytt avtal som med kraftfulla åtgärder leder skolverksamheten i rätt riktning. Den nystartskänsla som infann sig i landets klassrum vid läsårsstarten skulle kunna förstärkas med ett bra avtal.

Ska det nya avtalet lyckas måste det till kraftfulla insatser för att på allvar ta tag i lärares arbetsbelastningsproblem. En skola med positiv resultatutveckling förutsätter att lärarna ges reella förutsättningar för att bedriva kvalitativ undervisning.

Det finns vissa moln på himlen som skymmer framkomligheten i medlingen. Skolan ska tydligen inte fungera på skolans villkor, utan ska i stället vara som alla andra kommunala verksamheter. Det är helt obegripligt att en fråga som turordning vid arbetsbrist får blockera avtalet, om man verkligen vill åstadkomma resultat som gynnar kreativa lösningar. Öppna ögonen och inse att vi står inför en pyramidal lärarbrist. I ett sådant läge är det inte ansvarsfullt att framhärda i att frågor om arbetsbrist ska prioriteras. 

Det finns stora möjligheter att göra läsåret 2018/2019 till något speciellt. Men, det kräver en rejäl nystart i såväl den politiska hanteringen av skolans frågor som i den kommunala avtalsrörelsen. Den gemensamma nämnaren för ett lyckat resultat är att bry sig om skolan, inte använda den för andra syften.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #6 2018

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm