När vi ser tillbaka på ännu en termin i coronasmittans tecken, är det tydligare än någonsin att skolan har ett kunskapsuppdrag. Detta är självklarheter kan man tycka, men det har nu med pandemi och fjärr – och distans-undervisning blivit än mer uppenbart att det är den autonoma professionella lärarrollen som bär hela skolan, och med det skolans kunskapsuppdrag.

Den senaste tidens debatt om Pisa-provet har åter visat att Sverige även behöver egna nationella kunskapsmätningar. Att Pisa-provet ens kan misstänkas för att inte vara tillförlitligt är bekymmersamt. Nya nationella kunskapsmätningar innebär att de nationella proven behöver göras om med det tydliga syftet att vara ett ankare i betygssättningen och följa den nationella kunskapsutvecklingen.

Det är också ännu tydligare att svensk skola måste fokusera på de elever vi de facto har, oavsett om de är nyanlända eller inte. De ansvariga för den svenska skolan behöver helt enkelt se hur skolan klarar av de elevgrupper som finns.

Även den nya nationella planen för ökad trygghet och studiero i skolan har lett till en viss debatt. En del tycker att förslaget om mobilförbud är överdrivet. Jag anser att hela poängen är att det sätter ljuset på just kunskapsuppdraget – det är vi lärare som avgör vad som behövs för att genomföra en lektion. Vi vet dessutom att bra lärandemiljö och god undervisning leder till studiero, och att det går att skapa trygghet även på utsatta skolor. Elever behöver ordning, struktur och regler för att må bra och trivas i skolan, och skolan behöver satsningar, inte nedskärningar!

”Vi behöver huvudmän som förstår sin verksamhet”

Det är alldeles avgörande att vi lärare får rätt förutsättningar för att skolan ska kunna ge eleverna de kunskaper de har rätt till, men kommuner och fristående skolor har tyvärr inte förmått att sköta en skolverksamhet där lärare har möjlighet och tid att med kvalitet bedriva sin undervisning.

Det vi i Lärarnas Riksförbund vill med svensk skola är att du ska ha möjlighet att just vara en stark autonom professionell lärare som kan ta ansvar utifrån din utbildning, och då behöver vi ett system som stöder det. Vi behöver huvudmän som förstår sin verksamhet. Vi behöver ha skolledningar med tydliga mandat och befogenheter för att ge möjligheter för att du som medlem ska kunna göra ditt jobb.

För att allt detta ska kunna genomföras behöver staten ta över ansvaret för skolans styrning och finansiering. Först då finns de långsiktiga förutsättningarna för att förbättra såväl likvärdigheten i undervisningen som arbetsklimatet, där studiero för eleverna och en god arbetsmiljö för lärarna är en bärande del.

Pandemin och dess stora påverkan på skolan har gjort att vi kan befara bekymmersamma kunskapstapp hos eleverna. De flesta kommer att få godkända betyg, men vad händer med kunskaperna? Dessutom kommer fler än vanligt troligen att få underkänt. Med bristfälliga kunskaper är det väldigt svårt att ha tilltro till sin egen förmåga och sina möjligheter. Med tanke på den ökande psykiska ohälsan hos eleverna är detta viktigt att ha med. Det är här som den autonoma professionella läraren kan göra all skillnad i världen, om det ges rätt förutsättningar.

Ska kunskapstappet kunna rättas till behöver de ansvariga för skolan säkra att du som lärare får tid och möjlighet att klara ditt uppdrag. Det är först när man inser lärarnas grundläggande betydelse som skolan kan byggas stark.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #5 2021
Kommentera

Ett centralt avtal med SKR ger förutsättningarna för förbättringar av arbetsvillkor och lön, och det anger ramarna. Men de verkliga arbetsgivarna är de dryga 290 kommunerna och kommunalförbunden. Därför måste vi nu se till att vara aktiva både centralt och lokalt för att se till att avtalet följs.

Lokalt fackligt arbete

Det krävs lokalt fackligt arbete för att fullt ut genomföra de förändringar som avtalet ger förutsättningar för. Lärarnas Riksförbund är förberett för att stödja förbundets föreningsombud och företrädare ute i hela landet. Det måste bli förändringar i den faktiskt ohållbara situation med ökande arbetsbelastning som landets lärare och syv:are befinner sig i.

Det är genom mobilisering som vi kan åstadkomma förändring. Vi måste visa att facket är vi alla medlemmar tillsammans, inte något långt borta. Det är du och jag. Det är dina och mina kollegor. Det är när vi hjälps åt att driva våra frågor om arbetsvillkor, arbetsförhållanden och lön som vi visar styrkan med facket. Detta måste vi både visa oss själva och arbetsgivaren.

Inte en lugn stund

Från centralt håll ska vi stödja våra lokala ombud att ligga på sin motpart, men vi ska också från centralt håll fortsätta att driva på för att få de politiska besluten kring skolans styrning som krävs för att kunna åstadkomma en verklig och varaktig förändring. Det kommer att göra skillnad för kommande avtalsrörelser och för lärarnas samt studie- och yrkesvägledarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö.

”Våra motparter ska inte få en lugn stund”

De tre senaste årens erfarenheter visar att arbetsgivarna på alldeles för få ställen och dessutom i alldeles för låg utsträckning gjort som det förra avtalet angav. Avtalsefterlevnaden var alldeles för dålig. Därför finns det nu i HÖK21 fler tvingande skrivningar och nu ska våra motparter inte få en lugn stund när det gäller att tillämpa det nya avtalet.

Privat sektor nästa avtal

Vi förbereder oss nu för nästa avtalsområde, Almega Tjänsteföretagen Friskoleavtalet, som går ut 31 augusti 2021. Arbetsmiljö och lön är självklart de viktigaste frågorna även för avtal inom privat sektor.

Ett problem som vi ser både inom kommunal och privat sektor är att man fortsätter anställa obehöriga som lärare, trots att det samtidigt finns behöriga lärare att anställa. Det är helt oacceptabelt!

Detta är ett av många tydliga exempel på att dagens skolhuvudmän inte förmår att ta ansvar för skolan och undervisningens kvalitet. Man föredrar billigare arbetskraft, i stället för att betala för utbildning, kompetens och erfarenhet. Tio år efter beslutet i riksdagen om legitimationsreformen och sex år efter dess införande, visar man att man inte förmår bättre.

Det här är ännu en kamp som vi kommer att ta – och jag är övertygad om att vi kommer att vinna den. Tillsammans är vi starkare än vi anar! #viärlr

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #4 2021
Kommentera

Snart är det dags att sluta ett nytt avtal för landets kommunalt anställda lärare och studie- och yrkesvägledare. Det nuvarande kommunala avtalet HÖK18 löper ju ut den 31 mars. Vi är inne i ett intensivt skede i avtalsförhandlingarna med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, där vi har tydliga krav på att HÖK21 ska säkerställa en hållbar arbetsbelastning och god löneutveckling för alla lärare.

Ibland tror jag faktiskt att de som styr skolan inte alltid förstår konsekvenserna av ett kortsiktigt kvantitativt tänkande, som exempelvis går ut på att lärare tvingas undervisa fler timmar, samtidigt som tiden till för- och efterarbete minskar och undervisningens kvalitet försvagas. Vi behöver mer av det nödvändiga kvalitativa tänkandet.

Det är självklart att skolan måste ses som en investering och inte som en kostnad. Det är bland annat därför som staten måste ta ansvaret. Den som utformar uppdraget måste också ge förutsättningarna.

Det utgående skolavtalet skulle förbättra möjligheterna att arbeta som lärare och studie- och yrkesvägledare på ett kvalitativt sätt och med bibehållen hälsa. Fokusfrågorna var arbetsmiljö och lönestrukturer. Att arbetsmiljöarbete skulle bedrivas på varje skola och att kompetens, kontinuitet och erfarenhet skulle premieras.

Kommunerna har tyvärr inte i tillräcklig utsträckning levt upp till avtalets intentioner. Löften om minskad arbetsbelastning och en lönestruktur som premierar erfarenhet har inte infriats. Det glädjande är dock att där arbetsgivarna förstått att följa avtalet och har en god dialog med det lokala facket, har det fungerat väl.

Lärarnas Riksförbund är på det klara med att vi vill ha ett avtal som gör skillnad över hela landet, i varje klassrum. Varje lärare behöver fastställd undervisning, god löneutveckling och en hållbar arbetsmiljö.

Och denna gång måste avtalet följas på varenda skola, i varje kommun, för en helt central utgångspunkt i avtalet är att det man kommer överens om också utförs i praktiken. Här behöver alla ta sin del av ansvaret så att vi gemensamt kan åstadkomma en riktig vändning vad gäller arbetsbelastning, löneutveckling och kompetensutveckling.

Det är helt avgörande för att lösa lärarbristen och öka yrkets attraktivitet.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #3 2021
Kommentera

Ett misslyckande och en varning! Så måste jag tyvärr beskriva resultatet av LR:s undersökning som presenteras på Skolvärlden. Det är en av de första utvärderingarna av reformen om extra anpassningar och särskilt stöd som gjorts. År 2014 infördes ett förtydligande i skollagstiftningen gällande stödinsatser i skolan och vi har nu tagit reda på vad denna förändring har lett till. Har den haft någon effekt?

Det visar sig bland annat att 80 procent av lärarna har varit med om att elever som är i behov av särskilt stöd, och där det anmäls till rektor, inte får det. I stället förväntas lärarna göra ytterligare extra anpassningar. Varför fortsätta med konstgjord andning i form av extra anpassningar i stället för särskilt specialpedagogiskt stöd, undrar jag.

För skolan är det ett misslyckande och för den enskilde eleven kan det vara en katastrof, när det specialpedagogiska stödet inte sätts in i tid.

Förändringen i lagen handlade om att lärarna själva skulle besluta om så kallade extra anpassningar som en mindre omfattande stödåtgärd för en elev och som kunde skötas inom ramen för ordinarie undervisning. Syftet var att minska lärarnas dokumentationsbörda så att de skulle kunna fokusera mer på undervisningen.

Men förändringen visar sig tvärtom ha orsakat en ökad arbetsbelastning för lärare med allt mer dokumentation. Fyra av fem av lärarna i undersökningen dokumenterar de extra anpassningarna som görs, framför allt på grund av att rektor eller elevhälsan kräver det, vilket innebär att det dokumenteras betydligt mer än vad regelverket föreskriver. Detta måste vi ta som en varning.

Det behövs ett omtag när det gäller att utreda och föreslå förändringar för att lätta på lärarnas dokumentationsbörda. Det gäller för övrigt också hela arbetsbelastningen. Arbetsgivaren måste ha bättre koll. Annars kommer vi att få se än mer av ökande sjukskrivningar och färre som vill välja läraryrket.

Det är oroande att arbetsbelastningen bland lärare och studie- och yrkesvägledare inte följs upp av arbetsgivarna. I en ny undersökning bland ombud från Lärarnas Riksförbund svarar en fjärdedel att inga skolor hos huvudmannen löpande följer upp arbetsbelastningen och endast 16 procent svarar att det görs på samtliga av huvudmannens skolor.

Detta är inte acceptabelt. Arbetsbelastningen för Sveriges lärare och studie- och yrkesvägledare har ökat dramatiskt sedan pandemin tog fart och ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete är nu viktigare än någonsin.

I de förhandlingar som just nu pågår inom kommunal sektor med SKR är det viktigt att avtalet säkrar att det finns kunskap om och arbete med systematisk arbetsmiljö på varje skola. Vi måste hitta lösningar på arbetsbelastningen med fokus på friskfaktorer för ett hållbart arbetsliv.

Förutom att arbetsgivarna ska följa lagen och ingångna avtal borde de inse att det ligger i deras eget intresse att försöka tillgodose de önskemål som lärarkåren och studie- och yrkesvägledarna har. Vad kan göra att lärare och vägledare känner att det är värt att stanna kvar i yrket?

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #2 2021
Kommentera

Året 2020 var tufft, när hela världen utsattes för prövningar vi nog aldrig kunnat föreställa oss. Inte minst i skolan. Utbildning är grunden för det öppna demokratiska samhälle vi lever i och en förutsättning för individer att själva kunna forma sin framtid. Därför är era insatser i skolan så oerhört betydelsefulla. Kampen ni för varje dag för att kunskapstappet ska bli så litet som möjligt spelar roll för Sverige och för alla de elever ni möter varje dag. Detta måste mötas med respekt från samhällets sida och med en beredskap för vad som krävs för skolans del när vi väl kommit ut ur pandemin.

Corona är dock fortfarande ett högst påtagligt faktum när vårterminen nu inleds. Oron för vad som komma skall kommer att följa oss en bra bit in på den nya terminen. Och det är först med rimligare förutsättningar som lärare på allvar kan se ljusare på sin situation. 

Lärarnas arbetsbelastning, som var oroväckande hög redan före pandemin, har i virusets spår nått helt nya nivåer. Det ligger ett stort ansvar på arbetsgivare att se till att situationen i skolan blir mer hållbar, både vad gäller lärarnas arbetsbelastning och den fysiska arbetsmiljön. Våra medlemmar ska inte utsättas för risker, och därför ställer Lärarnas Riksförbund ett antal krav som måste uppfyllas för att skolorna ska kunna hållas öppna. Riskbedömningar måste göras på varje skola för att ta reda på vilka åtgärder som måste sättas in, munskydd ska erbjudas, personer i riskgrupp måste få arbeta hemifrån och regeringens rekommendation mot allmänna sammankomster med fler än åtta vuxna måste för skolans del innebära att alla möten sker digitalt.

Oavsett pandemi eller normalläge är den tunga arbetsbelastningen en helt avgörande fråga att komma till rätta med. Och för det kämpar vi bland annat i avtalsförhandlingarna. Först ut i år är det kommunala avtalet HÖK21. Efter en analys av hur det förra avtalet har fungerat är det helt uppenbart att kommunerna inte levt upp till avtalets intentioner. Löften om minskad arbetsbelastning samt en lönestruktur som premierar erfarenhet och kontinuitet har inte infriats. 

Tillsammans med Lärarförbundet har vi därför vässat våra krav och lämnat skarpa yrkanden på en fastställd undervisningstid och ny lönestruktur. Det vi yrkar på är att lärares undervisningstid ska fastställas vid läsårets början och att det till varje undervisningstimme kopplas tid till för- och efterarbete. Ett nytt avtal måste också innebära ett första steg mot ett helt nytt lönesystem, där alla arbetsgivare säkerställer arbetstagare en god löneutveckling under hela yrkeskarriären. Äldre och mer erfarna lärare ska få en lön i överrensstämmelse med den ökade kompetens de uppnått. 

Att hitta en gemensam väg i dessa frågor med vår motpart kommer att bli en oerhört tuff kamp, även om det i tider av allvarlig lärarbrist borde ligga i arbetsgivarnas intresse att skapa attraktivare villkor. Den bittra erfarenheten är också att när vi tecknar ett avtal med Sveriges Kommuner och Regioner finns det inga garantier för att det vi tecknar ner faktiskt sedan också genomförs i alla kommuner. För Lärarnas Riksförbund illustrerar detta än en gång varför staten behöver ta över huvudmannaskapet för skolan.

En ljusglimt under 2020 var att utredningen om att förstatliga skolan tillsattes av regeringen före jul. En utredning som knappast hade blivit av utan Lärarnas Riksförbunds mångåriga och envetna kamp.

Nu tar vi oss an de utmaningar och möjligheter som 2021 kommer att bära med sig. Än finns det många kamper att vinna.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #1 2021
Kommentera