Som studie- och yrkesvägledare för bland annat elever med särskilda behov lär jag mig en hel del om elevernas rätt till stöd både i och efter skolan.
Det är inte några kunskaper man får med sig från utbildningen till studie- och yrkesvägledare utan sådant man lär sig medan man arbetar med målgruppen. Det är inte utan att man känner sig vilsen och rådvill i början innan man lärt sig vilka rutiner och myndigheter som gäller för stöd och hjälp för unga med funktionshinder. Idag har jag byggt upp en kontaktpersonsbank av tjänstemän på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och inom kommunen som alla kan vara till stöd för ”mina” elever.
Vissa elever behöver verkligen ett starkt och gärna sammansvetsat nätverk av olika yrkeskompetenser: tjänstemän inom kommunen, habiliteringen, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, högskolepersonal, skolkurator, skolsköterska, speciallärare och studie- och yrkesvägledare, för att stötta dem i deras skolgång och överbrygga eventuella hinder.
Studie- och yrkesvägledare borde ges möjlighet till specialisering för dessa elevers bästa. Det vore bra för eleverna också att känna att de har med en expert att göra och inte en allmänvetare som skaffat sig vissa expertkunskaper under resans lopp.
Schemalagd ”SYV”-tid för målgruppen är en till möjlighet för att ge dessa elever ordentligt stöd och hjälp att planera sin framtid. Mer och bättre studie- och yrkesvägledning för elever med särskilda behov behövs. Med risk för att bli tjatig: Jag tror på att införa ett ämnesövergripande tema/ämne typ arbetslivskunskap för att underlätta för målgruppen och för alla andra elever också!